Ibland känns verkligheten… helt overklig. I fredags befann jag mig i Milano, på den årliga möbelmässan som många i inredningsbranschen besöker för att få koll på de senaste trenderna. Jag var också på plats och gick runt i de enorma mässhallarna i Rho Fiera.
Klockan 15.27 får jag ett sms från min man. ”Vansinnesdåd på Drottninggatan. Jag är oskadd.” Försöker ringa, utan att få svar. Googlar och läser om en lastbil som mejat ner människor längs Drottninggatan. Den väg min man tar varje dag till och från sitt jobb i stan. Går vidare i mässhallarna och tänker att jag ska försöka ringa snart igen.
När jag tar upp telefonen nästa gång har min svåger ringt fem gånger. Även mamma, syster, båda bröderna och svärmor har ringt. Tårarna pockar på, och paniken. Har det hänt något mer? En bomb?! Men så svarar maken äntligen…
Resten av helgen följer jag med i allt som händer i Stockholm, där nere i Italien. Jag har svårt att ta in vad som har hänt. Det känns så overkligt. Så långt ifrån.
Det är inte förrän jag landar i Sverige igen, som känslorna faller på plats. Ilska över det meningslösa i terrorattacken. Men, faktiskt, mest stolthet över den medmänsklighet som flödar i inlägg på Facebook och Instagram.
Jag var tvungen att se det med egna ögon. Försöka förstå kraften i den känsla av samhörighet som Stockholms invånare uppvisar just nu. Så idag åkte jag in till Sergels Torg.
Fortfarande, tre dagar efter attacken, är ”Plattan” full med människor som sörjer och stöttar varandra i det som hänt. En munk i orange klädnad. En liten flicka med blonda flätor som står tätt tryckt intill sin mamma. En äldre dam med tårar i ögonen och ett stort fång tulpaner i handen. Människor som håller hand eller lägger en tröstande hand på en axel. Olika åldrar och människor från världens alla hörn. Tillsammans.
I ett hållbart samhälle finns det skyddsnät – ekonomiska, sociala och medmänskliga.
Ett hållbart samhälle bygger på jämställdhet – ekonomisk, social och juridisk sådan. När klyftorna är stora ökar grunderna för motsättningar och slitningar i samhället.
Ett hållbart samhälle bygger också på kärlek. Till naturen, till samhället vi lever i, till andra människor. Vi tycker olika, men respekterar varandras åsikter.
Att vi har allt det, i större grad än i många andra länder (Nej, jag säger inte att allt är perfekt), blev så tydligt under helgen som gick. Trots att även hatstormarna rasar där ute, så är det detta jag tar med mig: Tron på mina medmänniskor. Kärleken.