Vårat vardagsrum är avlångt och från början, långt innan vi flyttade in, bestod det av två rum. I den ena delen finns en öppen spis och där har vi vår soffgrupp men i den andra delen har möbleringen alltid skavt lite. Vi har haft flera olika möbleringar men nu äntligen, efter snart fyra år i huset har vi äntligen hittat hem. Den hörna som skavt mest har varit den där mitt piano nu står. Den hörnan har verkligen gått från huvudbry till favorithörn och här sitter jag en stund varje dag och spelar och sjunger. Så härligt!
Kransen ovanför pianot hängde jag upp i julas och den borde kanske tas ner nu men jag tycker att den är så fin där och just kransar har en tendens att hänga kvar lite för länge i det Sundbergska hemmet om jag ska vara ärlig.. Jag tror att en sån här stor krans hängde kvar långt fram mot våren förra året..
De här blommorna köpte jag på Ulriksdals trädgård häromdagen och jag har såklart redan glömt namnet på sorten. Jag älskar dock färgklicken och tänker att de kommer att vara lika fina även när de torkar. Man älskar ju hållbara buketter!
Men Tillbaka till det här hörnet. Det här är anledningen att jag alltid förespråkar att inredningen ska få ta tid. Man måste få bo in sig, känna efter, självklart testa sig fram och kunna få känna att det skaver. Tids nog hittar man rätt och allt bara faller på plats. Så känns det verkligen med det här hörnet.
Jag är också så nöjd med väggfärgen här inne sedan jag målade om för ett par veckor sen och hur fint den nu går ihop med den gröna färgen i kontoret.
Nu ska jag ta helg och det känns både skönt och efterlängtat!