God afton!
Tänk att ibland känner jag mig verkligen som en superwoman… Inte för att allt går perfekt, det har det verkligen inte gjort idag, men för att det går… För att jag får det att funka trots en herrans massa misstag och oväntade händelser.
Idag susade min underbara make iväg till Sälen för att cykla vasan med några kompisar vilket lämnade mig ensam med tre barn och massa snickare. Ett av barnen försvann till en kompis som hon längtat sååå efter under hela sommaren vilket såklart var underbart för henne. De andra två skulle jag plocka upp runt 15:30. Innan dess var det tänkt att jag skulle jobba samt skura plattorna i badrummet med en neutral såpa… M var snäll och körde iväg till färgbutiken innan han drog till Sälen för att införskaffa denna specialprodukt. När jag sedan blandar till den så tycker jag att den känns lite märklig men spädningen var också mest såpa och bara en skvätt vatten och den typen av mix är man ju inte så van vid, det brukar ju vara tvärtom…
När jag väl började skura med blandningen så hade jag liksom en känsla av att något kunde gå fel varför jag började där badkaret skall stå, på så vis skulle ju missöden kunna döljas om något sådant dök upp. Jo, det var ju tur för det var inte såpa utan bivax i flaskan varför plattorna blev märkligt gula. I panik fick jag en av de underbara snickarna att köra mig till färgbutiken igen och införskaffa den riktiga såpan. Efter hemkomst skurade jag frenetiskt tills klockan var 15:55. Precis när jag skulle rusa till dagis kommer det två trappgubbar som skulle mäta och korrigera lite saker. Med ett något stressat leende tar jag emot herrarna och ringer snabbt till förskolan och berättar att jag blir sen, fritids hann jag inte med och tänkte att det gäller ju trots allt vår äldsta ängel som älskar sitt fritids och känner sig trygg (i hennes schema står det dessutom 17 som hämtningstid). Lätt svettig går vi igenom ändringarna och jag kan sedan susa iväg och hämta barn…
Lilla Ville var lycklig och väl omhändertagen av underbara Emelie 🙂
Hos Flipps däremot var det ingen glädje… En jätteledsen och gråtandes dotter som hade blivit såå orolig att något hade hänt mamma. Tänk vad fel man kan ha, jag skulle ju givetvis ha ringt… Well, nu skulle jag i alla fall få hem båda och hinna servera middag innan cyklarna skulle ut igen för att hämta mellansystern hos kompisen. Då inser vi att hennes cykel står kvar på skolgården och Flipps hävdar bestämt att hon inte kan leda två cyklar samtidigt. Jag tar Ville i cykelstolen och Lovisas cykel släpandes från mitt styre och tackar någon övre makt att vi i alla fall inte bor så långt ifrån skolan.
Till slut kom alla barn hem och blev så småningom badade så att de hela och rena kunde krypa ner i sina sängar. Då kom vi till den ständigt återkommande sagoångesten när M är borta… Jag måste aktivt lägga Ville samtidigt som L och F vill ha saga och absolut inte vill att jag går alltför långt bort. Jag älskar och läsa för dem och gillar inte att ersätta den stunden med film eller så men idag kom jag på tanken att söka efter en av deras favoritböcker som ljudbok…
Kaninen som så gärna ville somna… kan vara en av de bästa böcker som finns och den gör faktiskt att de små liven somnar innan sagan är slut VARJE gång. Sökte på Adlibris och där fanns den som ljudbok, total lycka!
Ville fick sin välling och änglarna sin saga med mamma inom synhåll i rummet bredvid… Adlibris blev hjälten och själv blev jag min egen superwoman som just nu belönar sig med en latte och snart en egen ljudbok…
God natt!
H