Nu kanske ni tror att jag tappat det helt men det är tankar som varit med mig sedan jag fick reda på den här graviditeten. Först handlade det om att acceptera att vi var gravida igen, inte så att jag inte ville det men jag kunde liksom inte ta det till mig efter de där två missfallen. När jag väl landat i det kom allt strul, tvillingen som inte blev, moderkaksprovet som orsakade en blödning i livmodern, läkarnas osäkra besked och sedan någon form av noll-läge. Väntan på att någon skulle kunna ge mig ett positivt besked, ett besked om att allt bara var som en vanlig graviditet, att det skulle gå bra eller i alla fall att riskerna inte var större än normalt.
Tror att jag började känna lugnet någon gång runt v 15-16. Plötsligt började allt likna mina tidigare graviditeter , känslan i magen (som dessutom syntes brutalt tidigt med nr 4), surret i kroppen, den där mäktiga känslan av att man bär på något nytt, en ny liten familjemedlem. Men samtidigt en brutal skillnad! Läste bästa Emilys blogg igår och hon satte verkligen ord på hur jag känner, hur svårt det är att boa när man redan har flera barn som tar all tid. 
När man är gravid med sitt första barn så finns ju bara det, du och din graviditet. Jag blev helt uppslukad av all information som fanns där ute, läste allt och ringde både min mamma och min syster dagligen (stackare) för att fråga om råd och höra hur de upplevt sina graviditeter. Jag sparade, handlade, fixade så att precis allt fanns där när Filippa väl kom. Själva förlossningen brydde jag mig inte så mycket om, tänkte mest att det som alla kvinnor klarat genom alla år kommer jag också att fixa och det gick ju även om det inte var en särskilt trevlig upplevelse (för den som vill veta mer kan ni läsa om den här).
Med Lovisa däremot handlade det mesta om att förbereda mig mentalt, hitta ett lugn inför förlossningen, ge mig själv tid till att få vara gravid, lyxa till det med SPA-behandlingar, yoga och doftljus. Låter lite flummigt kanske men jag ville att precis allt med både graviditeten och förlossningen skulle kännas lugnt. Lyckades jag? Absolut! Det blev en fantastisk förlossning fylld av glädje och lugn. Både M och jag upplevde det som en stor revansch efter den lite traumatiska förlossningen med Filippa. Vad gäller kläder och babyprylar hade jag förberett med lite nytt och massa från Filippas garderob, så även den delen kändes lugn och klar.
Vilhelm däremot var verkligen ett typiskt tredjebarn. Husrenovering, två busiga tjejer och mängder av plugg gjorde att allt bara försvann, tiden bara rusade iväg och det fanns inte mycket tid kvar till att vara gravid och fixa fint. Han hade ju inte ens ett rum då vi var mitt i ett utbyggnadsprojekt av rang. Nu gjorde väl inte det så mycket då jag ändå gillar att ha barnen hos mig när de är små men ändå, det var inte så mycket att fixa med. Ny vagn fick han i alla fall och ursöta kläder som jag köpt då jag ville att den lilla nyfödda skulle få lite eget även om det fanns mängder att ärva. Kommer ihåg hur jag tvättade och strök alla små fina babykläder. Garderoben var verkligen så fixad men inte riktigt för en pojke, var liksom övertygad om att det skulle komma en tjej till, att det var så vi jobbade. Men så var det ju inte så när Vilhelm bara var några dagar fick det bli en ordentlig shoppingtur.
Så hur går det den här gången? Ja, med tanke på att jag numera äger och driver Decided så skall väl inte kläder vara den stora frågan men oj vad jag känner mig borta vad gäller precis allt det andra. Jag hinner knappt tänka på något annat än våra tre barn, jobb och andra spännande uppdrag. Att hitta tid för att komma i fas med graviditeten eller mentalt förbereda mig för att vi skall bli föräldrar en gång till verkar vara en omöjlighet. Jag vill så gärna landa i den där bubblan, få känna pirret och allt det magiska men det funkar bara inte… Ni mammor där ute, hur gör/gjorde ni? finns det något magiskt sätt att hitta lugnet och komma igång med boandet?
Nu är det dags för mig att packa era fina orders, ta hand om två leveranser och förbereda lite mysfika till barnen som snart kommer hem för plugg/mysmåndag och vid 16 väntar 4-årskontroll med Vilhelm på BVC… Ja ni ser, fullt upp!
Ha en mysig måndagskväll!