PUPP

 Hej bästa ni!

Japp, igår var jag hos hudläkaren för att få hjälp med min enorma klåda. Alltså det går verkligen inte att beskriva hur fasansfull den är. Min mage ser ut som om den hade vattkoppor och det kliar något helt vansinnigt. Well, det blev i alla fall ett besök hos Kungsholmens hudklinik för bedömning. Väl där träffade jag en herrans massa läkare och studenter som alla ville ta sig en titt på denna prickiga mage 😉

Resultatet? Med största sannolikhet har jag PUPP, Pruritiska urtikariella papler, som är något som drabbar 1/300 gravida…

Tillståndet uppstår under tredje trimestern. Det ger intensiv klåda med utbrott av nässelutslagsliknande förändringar och prickar (papler) med eller utan röda hudområden. Utslaget uppträder först på buken, ofta samtidigt med bristningar, och ibland drabbas även armar och ben. Ansiktet drabbas vanligtvis inte.

Där ser man! Nu har ju inte jag några bristningar (brukar aldrig få) och dessutom började det redan runt v  18 men det trodde fortfarande att det var detta det handlade om. Läkaren sa att det inte var en vidare kul diagnos att ge då det tyvärr inte kommer försvinna förrän efter mini tittat ut men att det i alla fall är ofarligt för både den och mig. Ofarligt, ja, men jag kommer förlora förståndet om det skall hålla på såhär i två månader till! Huh… Skall i alla fall tillbaka snart igen för biopsi (ett litet hudprov) så att de kan få diagnosen bekräftad.

Så, nu till dilemmat, eller det är det väl egentligen inte men jag tycker inte om tanken på för hård medicinering när jag är gravid. Hittills har jag ätit Tavegyl och smort med en mild kortisonkräm utan vidare resultat. Nu har jag fått en starkare kortisonkräm, mer Tavegyl och dessutom antibiotika då magen/ryggen är full av sår som kan bli infekterade. Jag brukar känna en enorm trygghet i vad läkare ordinerar och sväljer utan att ifrågasätta nämnvärt, det är ju trots allt de som sitter inne med kunskapen men usch vad det känns trist när det inte längre handlar om enbart min kropp. Samtidigt är det ju inte bra att utsätta kroppen för all den stress det innebär att ständigt känns sig på bristningsgränsen eller för bakteriella infektioner för den delen.

Har någon av er erfarenhet av denna åkomma? Vad hände? Hur fick ni lindring? Blev det bättre efter förlossningen?

Ja, ni hör jag har hundra frågor men det är ju bara för att jag känner mig lätt desperat.

Nu väntar eftermiddagsfix följt av nattarbete (likadant varje år) då det är dags att slå in årets paketkalender. Planen var att fixa det dagtid men det blev VAB istället, mellantjej med ont i magen…

Ha en fin kväll bästa ni!

10 reaktioner på ”PUPP”

  1. Hej, jag fick pupp när jag väntade mitt första barn (av tre) och lider verkligen med dig:( för mig hjälpte de inte heller med Mediciner o salvor o de enda som hjälpte va att föda:/ jag blev igångsatt i v 36+6 och direkt efter slutade klådan. Låter ju dock inte som det är pupp när du beskriver men efter biopsin vet dom väl säkert. Håller tummarna för att du kan få bättre hjälp??
    kollat om de finns ngn nutrist/homeopat eller ngt som kan ge ngt annat förslag?

    1. Hanna Östberg

      Tack snälla du för svar! Ja, vi får se vad biopsin säger… Oavsett så känns det galet jobbigt! Räknar dagarna till beräknad förlossning samtidigt som jag bara vill njuta av min sista graviditet. Kram Hanna

  2. Hej!

    Så jobbigt för dig med (troligtvis) PUPPP

    Jag fick det med mitt tredje barn i ca vecka 32. Fick det
    bara på magen, tills att lille killen ploppade ut 11
    dagar över tiden…!
    Då det va sagt till mig att det försvinner när barnet har kommit ut…så blev det inte för mig tyvärr. Samma dygn som han kom ut blossade det upp nässelutslag(puppp) på hela mig. Jag hade det överallt förutom i ansiktet. Jag höll på att bli tokig…fick massor av starka kortisonkrämer att smörja in mig med(hela kroppen!!!!)
    Till slut efter att min son va ca 3 veckor, fick jag träffa en ny läkare som tyckte att det va helt tokigt att jag skulle smörja in mig varje kväll med denna trögflytande kräm. Så jag fick kortisontabletter utskrivet. Började väldigt kraftigt med 10 st/dag i några dagar sen trappade jag ner det tills att jag va nere på en halv tablett/dag. Detta hjälpte mig som tur va. Det jobbiga med kortisontabletter var att läkaren avrådde mig från att amma under tiden jag åt tabletter. Det var dock värt det, att gå upp och pumpa mitt i natten istället för att klia sönder mig.
    Jag förstår precis känslan av att nästan gå upp i molekyler av denna klåda!
    Mitt tips till dig är att nu när du har en ”diagnos” stå på dig om det blir värre.
    Jag är en person som inte oroar mig och klarar mycket smärta och stress…men detta höll på att ta knäcken på mig(med min lilla Pelle som va helt nyfödd och allt vad det innebär)!
    Kräv att få hjälp om det inte blir bättre. Många barnmorskor och läkare som jag träffade hade inte ens hört talas om detta!!! Jag fick förklarat för mig att det stavas med 3 st p:n på slutet.

    Det va min historia, dock inte så upplyftande. Men kände ändå att jag ville dela med mig av det. Mest för att upplysa om vilket problem det är för oss kvinnor som får det, och helt otroligt att säkert 90 % av ALLA inom vården jag träffade inte ens hört talas om det.

    Jag hoppas verkligen att det försvinner minuterna efter guldklimpen kommit ut! Heja dig:-)

    Känns inte så skoj att skicka iväg denna kommentar, hade gärna haft en annan historia att berätta. Hoppas att du ändå finner något i det jag har skrivit som du kan använda till något positivt för dig.

    //Ellen

    1. Hanna Östberg

      Hej Ellen och stort tack för ditt svar! Det känns verkligen lite lättare att höra att det finns fler där ute som klarat sig igenom detta även om det tog längre tid än vad man först trodde. Visst är det märkligt hur mycket okunskap det finns inom vården kring alla möjliga åkommor relaterade till just graviditeter… Inte högsta prio helt enkelt. Däremot måste jag säga att jag har en väldigt förstående barnmorska som är underbar på alla sätt och vis, hon ringde mig senast idag bara för att höra hur jag klarar mig. imorgon blir det biopsi och sedan får vi se hur det går. Ha en riktigt fin kväll och än en gång, stort tack!

  3. Hej! Jag åkte på pupp med mitt tredje barn, mina två första graviditeter hade jag inga som helst problem med, mådde som en prinsessa! Med trean började det klia i vecka 10 ungefär, helt fruktansvärt, sov ingenting, rev sönder min kropp tills jag blödde, provade allt! Kinesisk medicinering, akupunktur, hälsokrämer, allergitestar-ingenting fungerade. Det var fruktansvärt. Efter 2 läkarbesök på vc fick jag tillslut en remiss till hudläkare efter att jag i princip bröt ihop inne hos läkaren. Bröt även ihop hos hudläkare då allt kändes hopplöst, var så fruktansvärt trött!!!! Hon tog biopser (3 st) och de kom fram till ”att det tycks vara pupp” men att det är en svår åkomma att fastställa. Jag fick lergigan vilket hjälpte mer än tavegyl och som även var skonsammare att äta under graviditeten än vad tavegyl var. Fick massa olika sorters kortisonkrämer och en del väldigt starka, en del mildare. Jag försökte hålla mig till att använda de starka max 2-3 gr per vecka när det var dåliga veckor annars en gång per vecka och locoid tror jag den hette resterande dagar. Det dämpade utslagen och klådan men inte helt hundra men jag kunde sova bättre än vad jag gjort på länge. Tyvärr höll sig klådan i under hela graviditeten samt ett par veckor efter förlossningen 🙁 . Tillslut försvann den mer och mer och jag märkte att solen hjälpte läkandet och att klådan började avta mer. När den i princip var helt borta 3 månader efter förlossningen gick jag till gyn för att få en spiral. Där och då framkom det att jag var gravid igen ??‍♀️ Jag hade blivit varnad av min hudläkare att om jag blev gravid igen så skulle jag vara beredd på att klådan blev mycket mycket värre. Som tur är så har den absolut inte blivit det eller kommit igång ordentligt. Jag är i vecka 18 nu och den är inte i närheten av vad den var med min dotter. Den här gången är jag förberedd och har krämer hemma och kan besöka min hudläkare om den kommer tillbaka. Hoppas du fick lite svar på dina frågor och jag svarar gärna på mer då jag lider med dig och denna hemska klåda, fruktansvärt när man känner sig så hjälplös och trött ingen situation man ska vara som lyckligast. Hoppas det ger med sig och att du får rätt hjälp så att du kan njuta nogorlunda av den sista tiden under graviditeten! Kram ?

    1. Hanna Östberg

      Tack snälla du för att du delar med dig av din historia, på något vis känns det lite lättare när någon som vet vad jag går igenom kan berätta att det faktiskt kommer ta slut någon gång. Det är märkligt hur något fullkomligt kan ta över hela ens tillvaro, har så vansinnigt svårt att inte tänka på det hela tiden! Hoppas verkligen att du kommer klara dig betydligt bättre denna gång och ett stooort grattis! Vad roligt med en till liten mini 🙂

      1. Tillslut är klådan ett minne blott och man får en helt annan förståelse för människor som lider av klåda när man själv upplevt det. Förstod aldrig att det kunde vara så hemskt förrän jag själv fick det och jag lider verkligen med dig, det är absolut det mest plågsamma jag varit med om!!! Håller tummar och tår att du klarar dig fram till förlossning även fast det många gånger kan kännas som att man är på bristningsgränsen!! Heja heja heja du, snart har du en liten skatt i din famn och klådan är borta! Styrkekramar ??

  4. Hej, fy vad jobbigt det låter . Känner inte till din ev. diagnos. Vet däremot att många eksem kommer från i flammationer inifrån. Vet inte hur insatt du är i kost, läckande tarm, inflammationer osv.? Men ett tips är att tests helt mjölkfri och sädesslagsfri diet. Ät också helt sockerfritt och undvik all mat med tillsatser. Citronsyra är värst men undvik alla e-nummer och tillsatser. . Jag skulle verkligen undvika både tavegyl, kortison och absolut antibiotika. Var superstrikt i 2-3 veckor så kan jag gnistan garantera resultat. Jag vet av egen erfarenhet och många andras. Skulle kunna skriva en roman om detta men hinner inte. Det är mitt tips!

  5. Hei Hanna
    Hadde dette i mitt første svangerskap. Fikk ikke medisin,men tok kalde bad/dusjer. Klødde meg med gaffel på det verste….gikk over etter fødselen.

    ER ufarlig,men veldig plagsomt.

    Lykke til
    Heidi

    1. Hanna Östberg

      Tack snälla du för pepp… Själv river jag mig med en hårborste när det är som värst 😉 Hoppas verkligen att det försvinner så snart mini kommer ut!
      Kram
      Hanna

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.