Hos kaninerna och mössen råder ingen karantän

Tänk om ändå mamma och pappa fick gosa med Lilian på samma sätt som mormor och morfar mus.

Ja precis som bildtexten ovan antyder så saknar jag mina föräldrar så att jag håller på att bli tokig! Jag pratade med mamma i morse (FaceTime såklart) och hon fick se när Lilian läste högt ur Max bil. Hon berättade hur ledsna de var både hon och pappa… Hur de kände att de missade en så stor del av deras allra minsta barnbarns utveckling. De är ju vana att hänga med våra barn varje vecka, ibland flera gånger i veckan och då känns ju detta jättetufft. Både mamma och jag grät en skvätt men vi vet att vi gör det här för allas bästa, det känns bara så hopplöst ibland.

Nu till en plats där ingen karantän existerar, där mor- och farföräldrar får gosa med sina barnbarn så mycket de bara vill, kaninhålan! Alltså denna lilla mysiga plats under trappan i vårt matrum har fått sig en riktig makeover. Från att ha varit lite småhärlig till totalkaos i några år och nu en riktig sekelskiftesdröm! Det här har verkligen varit ett riktigt drömprojekt, så vansinnigt kul! Först gipsade och spacklade vi hela kalaset, sedan byggde vi paneler och slutligen tapetserade Mikael och satte upp den fina takrosetten. Efter det kom jag in i bilden och målade om sängarna, sydde påslakan och en sänghimmel och lagade lite tilltufsade kaniner.

Som sagt, här råder ingen karantän.

Påslakanen sydde jag av de påsar man får när man köper sänglinne från Garbo & Friends, de är ju såklart superfina men inget vi använder efter man packat upp dem första gången. Nu kom de till användning här istället och räckte till både kudde och påslakan. Sänghimmeln sydde jag av ett gammalt kuddfodral som jag inte använt på många år. Färgen var bara perfekt till påslakanet och tapeten 🙂

Barnen älskade att kaninerna hade samma påslakan som de själva sover i. Vilhelm tyckte tom att sängen såg ut som hans egen.

Först tvinnade jag tre piprensare så att det blev tillräckligt stadigt för att agera ring åt sänghimmeln. Efter det nålade jag fast en lagom bit tyg för att täcka ringen och sydde sedan fast den för hand. När det var klart fållade jag och sydde den större delen på maskin för att sedan nåla fast den (veckat) mot ringen och sy ihop det för hand. Är ni med?

Slutresultatet blev urgulligt tycker jag! Mikael gör dock narr av mig hela tiden och undrar lite om den här lilla hörnan är till mig eller barnen ;-). Vad skall man säga?! Till oss båda kanske?

2 reaktioner på ”Hos kaninerna och mössen råder ingen karantän”

    1. Hanna Östberg

      Åh, tack snälla! Vad glad jag blir att du tycker om det! Utrymmet är ungefär 90x110cm. Jag lovar att jag ska skriva en post om hur jag gör panelerna strax!

Lämna ett svar till Hanna Östberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.