Hösten har verkligen börjat med rivstart.
Jag bloggar (vill inte välja bort att skriva om ämnet som engagerar mig mest), har påbörjat en kvällskurs i digital innehållsstrategi, jobbar som aldrig förr, samtidigt som vi fortfarande renoverar och barnens aktiviteter äta upp i stort sett all fritid.
Jag gick från semesterpigg till höstdeprimerad på ungefär en vecka.
Sedan kom jag på att det var ungefär samma sak förra hösten, och gick tillbaka till en krönika jag skrev för nästan exakt ett år sedan, om stressen över att ha för många prylar.
Då var min strategi för att ladda batterierna att gå ner lite i arbetstid och vara ute i skogen så mycket det går. Den strategin håller jag egentligen fortfarande fast vid – men på grund av taskig planering där hemma märker jag att tiden i friska luften ofta äts upp av annat. Vi bokar in en massa aktiviteter och åker till alla barnens träningar och cuper, utan eftertanke och utan att prioritera.
Kanske är det bra för familjen att våga säga nej ibland? Att ta hand om varandra i stället för att hänga i idrottshallar varenda kväll i veckan? Och att fundera över vem som gör vad där hemma, för att underlätta vardagen för alla i familjen?
Här pratar vi hållbarhet på ett annat plan – stressmässigt, relationsmässigt, fysiskt. Men också konkret – att vi orkar med att styra om vårt liv till ett mer hållbart sådant (mer vegomat, färre bilresor, källsortering etc).
Så nu har jag infört familjeråd: Varje söndag ska vi sitta ner och prata igenom veckan – och välja och välja bort. Hittade superbra tips från psykologkonsulten Lina Bodestad som jag försökt komprimera här:
- Gör familjerådet till en mysig stund, ta fram lite god fika och gärna papper och penna/mobil så att viktiga saker kan antecknas.
- Gå igenom nuläge: Är det något som hänt i veckan (eller något allmänt) som någon vill prata om?
- Gå igenom planering: Hur ser schemat ut för kommande vecka? Kommer det gäster, är det fotbollscup, har något av barnen prov i skolan, fyller någon släkting år?
- Vad behöver göras? Vem gör vad? Måste vi vara med på allt?
För att få lite grepp om hur ”arbetsinsatsen” fördelas hemma kan man göra en lista över de vanligaste uppgifterna i hushållet (laga mat, gå ut med soporna, tömma diskmaskinen, rasta hunden och så vidare). Gör varsin kolumn för den/de vuxna i hushållet och de barn som är stora nog att hjälpa till med åtminstone några uppgifter. Sedan får var och en dra ett streck när hen utför en uppgift. I slutet av månaden räknar man ihop antalet streck.
Gå igenom hur poängen har fördelat sig efter någon månad. Har någon fått betydligt fler poäng än någon annan? Kan man prioritera annorlunda – eller till och med stryka vissa göromål?
Ytterligare ett steg är att skriva ner de uppgifter som behöver hållas koll på – alltså mer den här mentala biten – under en vanlig vecka (se till att tvätten blir tvättad, planera mat, köpa presenter, packa gympapåsar, komma ihåg tandläkarbesöket…). Sedan turas de vuxna om att ta hand om dessa uppgifter en vecka var, medan den andra får en paus från den mentala belastningen den veckan.
Låter fantastiskt bra, tycker jag.
Återkommer med rapport om hur vi lyckas. 😉