Idag har vi firat pappor för hela slanten! Barnen har förstås ritat teckningar och så har vi fikat extra gott. Och jag tänker att jag är tacksam för att de har en pappa med sunda värderingar och ett sinne som är öppet för förändringar. Även om jag önskar att han vore piggare på att följa med ut i skogen ibland… 😉
Jag har funderat mycket över mansrollen på sistone. Just nu tittar jag på tv-serien The Handmaid´s Tale (jag ligger som vanligt minst ett år efter alla andra…). Den utspelar sig i en framtid där vi förgiftat vår miljö så till den grad att de flesta människor har blivit infertila. De få kvinnor som kan bli med barn förslavas och ses som ”statlig egendom”, fri att nyttja till avel. Kvinnor får inte arbeta, äga någonting eller ha sina egna åsikter – utan lyder helt under sina män. Tillbaka till stenåldern, som i ett slag.
Samtidigt, just nu, pågår #MeToo-rörelsen för fullt – vilket illustrerar det motsatta. Det är för mig en kamp för att bli bemött med respekt, som vilken medmänniska som helst. Kvinnors kroppar är inte allmän egendom.
Men #MeToo tydliggör också något som jag inte velat ta till mig vidden av: Efter alla år av kvinnokamp har vi inte kommit längre än så här. Många män (inte alla!!!) tycker fortfarande att det är okej att ta kvinnor på brösten, för att de ”bara vill skämta lite”, och försvarar nu ivrigt denna ”rätt”.
Kanske är det att dra för stora växlar – men för mig ter sig den här högljudda gruppen män som ett av de verkligt stora framtidshoten. På många plan. Trots att de fortfarande är i minoritet (hoppas jag!) är de väldigt flitiga kommentatorer i sociala medier. De hörs och syns överallt, även om de ibland tar på sig offerkoftan och tycker att ”PK-maffian försöker tysta dem”.
Dessa män är ”Trump Light”. Konservativa som helst vill tuffa på som förr med bilar som går på bensin, fortsatt konsumtion och så vidare. Bakåtsträvare som av rädsla att förlora makt (?) motarbetar allt som inte är ”som förr”. Vad nu det betyder.
Typ:
”Solenergi kommer faktiskt att vara billigare att producera i framtiden – och i vissa länder är det så redan nu”, säger A.
”Vi vill ha vår olja, det har ju funkat bra förr!”, replikerar B.
Eller:
”Att äta mer vegetariskt är bra både för hälsan och miljön”, säger A.
”Jag tänker då inte sluta äta kött bara för att PK-maffian kräver det”, svarar B (för ni vet väl att män äter 50 % mer kött än kvinnor).
Och jag tänker att min man, mina barns pappa, har en viktig roll att spela som motpol till den högljudda, konservativa gruppen män får mer makt i samhället. För även om ni inte är lika högljudda, så förstår de flesta män att klimathotet är på riktigt. Ni är så pass trygga i er själva att ni inte ser kvinnor som ett hot och står upp för att alla människor ska ha samma möjligheter och rättigheter. Och ni förstår att all förändring inte är av ondo (även om den inte alltid är av godo heller).
Tillsammans ska vi se till att The Handmaiden´s Tale förblir en fiktiv berättelse.