Jag bara måste dela med mig av lyckostunden jag hade under förra veckans möbelmässa. Redan innan mässan hade jag sett bilden av en matta som såg ut att vara ”näverflätad”. Den måste jag se, tänkte jag.
Jag blev inte besviken. Efter 10 år i inredningsbranschen känner jag sällan att jag måste köpa något till mitt eget hem. Det kommer så många nya, snygga produkter hela tiden. Men den här gången slog habegäret till direkt. Mattan är enkel, men ändå så egen! De handskurna detaljerna som skapar illusionen av en vävd yta, de oregelbundna kanterna… mums!
Men det skulle bli mycket bättre än så. Mitt under presentationen av Design House Stockholms nyheter för i år stöter vi på självaste formgivaren – Lena Bergström. Och drogs med i en helt underbar nostalgitripp.
Saken är nämligen den att vi båda kommer från Västerbotten (jag vet, lite jävig är jag allt). Och när Lena berättade om inspirationen till mattan – de näverflätade sockerskålar som fanns i varje Västerbottniskt hem under 70-talen och framåt – såg jag min egen barndom framför mig. Så fort det skulle dukas upp till fika fanns den där; näverskålen med bitsocker som var obligatorisk till kokkaffet. Drack man inte på bit ur en kopp, så hällde man upp kaffet på ett fat så att det skulle kallna fortare. Med darriga händer lyckades mina äldre släktingar på något sätt ändå alltid balansera det där fatet utan att spilla…
I hallen hos alla damer hängde minst en näverväska. Och när vi åkte på skogsutflykt hade pappa alltid med sig en sockerbehållare, som var förseglad med en kork av trä.
Dessutom var Lena skittrevlig (jag vet, jag är även onyanserat starstruck).
För att återgå till mattan, som heter Basket: Den är helt gjord av ull, helt för hand, och tuktad i olika riktningar för att stärka den ”vävda” effekten.
Just det handgjorda var något som lyftes väldigt ofta under mässan. Stoltheten över att allt inte är massproducerat i maskin. Till och med när något är massproducerat – som Ikeas nya kollektion Industriell – ska det SE handgjort ut. Jag återkommer till fler exempel på det.
Tills dess ska jag fördjupa mig ännu mer i Norrlandsnostalgi…