Idag, på alla hjärtans dag, har bloggkollektivet som jag är med och driver – The Sustainable Society – bestämt oss för att ha kärlek som tema.
Vad har det med miljöengagemang att göra? tänker kanske någon. Allt, tycker jag.
Ni som har följt mig ett tag vet att jag växte upp i södra Lappland. Mina föräldrar bor kvar i huset, som ligger ute på ett näs, omgivet av vacker blandskog.
En av de finaste gåvorna som mina föräldrar gav mig var just massor av kärlek. Dels kärlek till oss barn. Jag har aldrig behövt tvivla på att de älskar mig. Det har de alltid visat, både med kramar och genom att säga det. Och dels kärlek till naturen.
Familjestunderna i skogen är de bland de allra vackraste minnena jag har. Pappas lågmälda iver när han delade med sig av sina egna barndomsupplevelser från skogsturer med farfar Gunnar och farmor Elin. Alla kunskaper som både han och mamma har fört vidare, om djurs beteenden, spår de lämnar efter sig, vilka växter man kan äta och så vidare.
Men framför allt älskade jag harmonin som alltid infann sig när vi väl tagit oss ut (det kunde vara ganska gnälligt innan… ;-)).
Jag vet inte om det är dessa minnen som gör att jag fortfarande kan känna mig helt förälskad när jag får se en vacker solnedgång eller omfamnas av mjukaste mossa. För mig är skogsturer för evigt förknippade med ren och skär lycka.
Men jag vet att det är dessa minnen som är grunden för hela mitt miljöengagemang. Jag har insett att allt börjar och slutar där. Tar vi hand om våra resurser har vi chansen att fortsätta leva bra liv här på planeten. Gör vi inte det kommer vi att få det väldigt svårt.
Jag vet också att det är kärleken till mina barn som har gjort mitt engagemang större. Jag vill att de ska ha det bra, de också. Med tillgång till allt det vi tar för givet – rent vatten, stort utbud av livsmedel, luft som går att andas…
Jag vill att de ska ha samma möjlighet att uppleva storslagna landskap – här och utomlands – som är friska, levande och har stor biologisk mångfald.
Den kärlek som mina föräldrar visade mig vill jag därför föra vidare till mina barn. För om de lär sig att förstå hur viktig naturen är för vår överlevnad är chansen väldigt mycket större att de vill ta hand om den.
Bäst av allt: Kärleken blir aldrig mindre av att fördelas på fler – den bara växer ju mer den omfattar.
Här kommer mer kärlek, från mina fina bloggkollegor:
Ekomorsan: 5 kärleksröda ekofavoriter
Annas kemtvätt: 5 klimathjältar jag skulle svajpa höger på Tinder (om de fanns där)