Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Vem är jag?

På Instagram har det trillat in en herrans massa nya följare de senaste månaderna och i och med det känner jag att jag kanske borde presentera mig själv lite mer utförligt och personligt? Vem är den där Emelie bakom alla inredningsbilder egentligen?

Jag är rätt och slätt Emelie. Jag är kreativ, lite lat, disträ, kicksökande, aningens slarvig, inkännande, snäll, modig, rädd, stark och ganska skör.

De fyra sistnämnda är ju fyra motsägelsefulla egenskaper men jag tror att vi alla egentligen är ganska motsägelsefulla varelser. Man är ju inte modig om man aldrig är rädd? Och man är ju inte stark om man aldrig är svag, inte sant?

Jag fyller 35 år om några veckor och jag har två barn. Noah, 6 år och Ellie 3 år. En man, Ola och så vår hund Charlie som tyvärr är så gammal och skruttig att han snart kommer att behöva tas bort 🙁

Jag är utbildad socionom och har jobbat som det på olika sätt men när Ellie föddes valde jag att bli ”egen” på riktigt och gå all in på min kreativa sida samtidigt som jag därmed skulle kunna vara lite mer flexibel med barnen under småbarnsåren..

Det där med att vara anställd har aldrig riktigt varit min grej och kanske har det att göra med att jag har lite svårt för att någon annan ska bestämma över mig på det sättet. Nu när jag varit egen företagare i några år kan jag motvilligt erkänna att jag ibland saknar att någon sparkar mig i baken, men mestadels älskar jag faktiskt frilanslivet.

Just fyllda 20 år insåg jag att jag hade nått rock bottom i en sjukdom som heter anorexia. Jag var på Hawaii när jag satt mitt i natten i en telefonkiosk och ringde hem till Sverige och en ätstörningsklinik. Jag hade äntligen bestämt mig. Jag förstod. Jag skulle aldrig överleva utan professionell hjälp.

Jag fick åka hem till Sverige och väl hemma väntade åtta månaders sjukhusvistelse och flera av år av terapi och träning för att bli helt frisk.

Det där har såklart påverkar mig och den jag är idag. Det är en av anledningarna till att jag sedan valde att plugga till socionom med målet att bli psykoterapeut för att hjälpa andra människor som hamnat i en ond spiral att bryta den och få verktyg att leva sina liv fullt ut. Det där är något jag fortfarande brinner för såklart och även om jag just nu har valt att jobba med helt andra saker är jag ganska säker på att jag kommer att jobba med de där frågorna igen någon dag.

Det kreativa har jag alltid tyckt om, men på mitt sätt. För mig har det varit skrivande och musik som legat närmast hjärtat. Sången har varit mitt främsta uttryckssätt och länge trodde jag nog att jag skulle jobba med musik. Men så kom fotograferandet in i mitt liv. Och det i kombination med inredning och att få förmedla en känsla, att bygga upp en vacker miljö och få skapa en bild som berättar en historia och som får en att känna saker -det älskar jag. När jag är igång med kameran försvinner jag in i ett flow där tiden bara försvinner och jag är hundra procent här och nu.

Annars då? Jag är nog lite av en kicksökare och tråkiga saker skjuter jag gärna upp. Som att bokföra, betala räkningar eller tanka bilen (till min mans stora förtret). Jag är tidsoptimist, ganska rastlös och har svårt att avsluta saker men påbörjar gärna desto fler. Jag har hjärtat på utsidan och har absolut tendenser av hypokondri och tror ofta det värsta om eventuella sjukdomssymptom jag har. Det har nog inte varit särskilt kul att leva med mig under den här pandemin om jag säger så.. 🙂

Men samtidigt som jag är ganska skör så är jag också ganska stark. Och jag säger alltid ”ja” till nya saker även fast jag kanske senare vrider mig av ångest. För jag vet att jag måste utmana mig själv för att utvecklas. Och kanske är det just den där kicksökaren i mig som älskar att utmanas och växa.. Och som avskyr känslan av att stå still..

Det var lite om mig. Kan inte du berätta om dig? Vem är du och varför tycker du om att följa mig?