LÄNGTADE SÅ…

…att få berätta för er, delge er våra fantastiska nyheter… berätta om det där fjärde barnet.

Nu blir det inte så, igår fick vi bekräftat det jag redan misstänkte, att graviditeten avstannat utan att min kropp riktigt förstått det.

Tänk hur snabbt allt förändras, hur allt vänder från en dag till en annan. I måndags var vi på inskrivningssamtal, igår var jag i v 10, idag finns ingenting. Förra veckan gick jag och drömde om den perfekta julen med det där lilla undret där inne i magen… Nu känns allt bara tomt.

Tre fina underbara barn har vi, tre graviditeter som gått som på räls och nu två missfall på ett år. Det gör så himla ont, ont i hela kroppen. Nu hoppas jag bara att den där kroppen vaknar till liv och fattar vad som skall göras, är inte alls sugen på att utföra kommande veckas inbokade läkarbesök.

På tal om just läkare så måste jag bara berätta om vilka fantastiskt fina läkare jag träffade igår. Det är så ofta man får höra om deras kalla och okänsliga bemötande men så var det verkligen inte här. Trots att de måste ge, för deras patienter, väldigt dystra besked och dessutom konstatera missfallet två gånger (för säkerhets skull) så lyckades dessa underbara människor göra det på ett humant sätt. Inga kalla ord utan alla besked och hela bemötandet var verkligen respektfullt. Man är ju så otroligt utsatt och allt blir så kliniskt men de var superprofessionella.

Nu sitter jag här med min febriga Vilhelm, läser sagor och bara väntar…

Verkligen ledsen om jag är lite frånvarande eller om jag missat era frågor de senaste dagarna… Allt har varit och är väldigt upp och ner.

Massa kärlek till er

Kram