THIERRY HENRY MÅSTE FLYTTA

Åh vad det känns konstigt just nu… Vi har precis bestämt att Thierry skall lämna oss efter fyra alldeles underbara år tillsammans. 

Alltså jag trodde verkligen inte att jag skulle vara någon kattmänniska utan skaffade kissen för att Filippa längtade efter katt mer än något annat under en lååång period. Eftersom jag är allergisk och har astma så har jag aldrig haft några djur under min uppväxt men när jag vaknade en morgon och hörde hur Filippa pratade med M insåg jag att det var läge att agera. Såhär lät det;

– Pappa, jag vill så gärna ha en katt! Snälla pappa… Snälla snälla snälla!

– Men du vet ju att mamma inte kan ha katt, hon kan få astma och dö… (Jag vet, det låter dramatiskt men under den här perioden av dagligt tjat tog vi i lite…)

– Ok… Men du pappa, när mamma har dött, då kan vi väl skaffa katt?!

Jag tyckte att det lät så sjukt kul att jag berättade om det för en kompis som då infade mig om att det finns vissa raser som många allergiker brukar tåla. En av dessa raser var underbara Helig Birma. Alltså så fort jag såg de där blå ögonen så blev jag helt mjuk… Han är så galet fin vår katt, så kelig och mysig och sällskaplig, inte alls som jag trodde att katter var. Det känns mer som en hund, en kelsjuk sådan.

Men efter flera år nu med svåra andningsproblem så måste vi prova att vara utan katt ett tag, ett långt tag är jag rädd. När jag fick reda på att jag hade Twar i våras så trodde jag äntligen att man löst gåtan på min trötthet och andnöd. På många punkter blev jag bättre efter min penicillinkur men mina inflammationsvärden i utandningsluften har fortsatt att vara skyhöga trots astmamedicinering vilket fick min lungläkare att tro att jag utsätts för ett allergen dagligen, Jag har ju självklart testat mig och enligt testet bör jag inte reagera på katt men tydligen kan man inte lita på det fullt ut.

Filippa har vetat om ett tag att katten inte kan bo kvar men vi har sagt att vi inte tänker låta honom flytta förrän vi hittat den bästa nya familjen vi kan tänka oss till honom. Nu har vi gjort det och dessutom med helt fantastiska förutsättningar. 

M:s syster och hennes fina familj kommer ta hand om vår underbara Thierry och bäst av allt är att det ger oss en chans att testa. Nu kan huset få saneras och vi kan låta det gå några månader, det tar väldigt lång tid att bli av med kattallergener, och därefter se om mina värden sjunker. 

Jag är så glad att vi hittade denna lösning, jag hade verkligen inte kunnat lämna bort honom till vem som helst. Han brukar bo hos M:s syster om vi åker bort och hon har haft katt tidigare så hon vet vad det innebär och framförallt så vet vi att han kommer till några som verkligen tycker om honom. Som en bonus kan Filippa hälsa på sin katt när hon blir sugen och längtet blir för stort.

Men konstigt känns det, han tillhör liksom huset och passar så fint in i vår lilla familj. Han kommer inte flytta riktigt ännu så vi får passa på att kattkela så mycket vi bara kan innan han ger sig iväg på nya äventyr och så får vi hoppas att det här äventyret bara är tillfälligt!