Vaknar till en underbart solig söndag, tassar ner i köket och gör mig en latte. Solens strålar letar sig in överallt och fullkomligt studsar runt på våra nymålade väggar. De har varit blå i tanken så länge nu att det känns alldeles självklart. Tänk att en väggfärg kan göra en så enormt stor skillnad. Helt plötsligt känns allt så ombonat och alla möbler kommer fram och får en ny karaktär.
Efter ett tag vaknar alla barn. Vilhelm och jag skär äppelbåtar i köket som han sedan springer upp och bjuder flickorna på. Jag sätter på Håkan Hellström och njuter. Drömmer mig tillbaka till Ullevi förra sommaren och den fullkomligt magiska stämningen i Göteborg. Solen som strålade, den mysiga uteserveringen på Hotel Bellora, den ljumma kvällen, fantastiska konserten och den vingliga promenaden hem till hotellet genom en stad som bara fortsatte att vibrera. Min stad. Det känns faktiskt fortfarande precis så.
Hör plötsligt ett rop från övervåningen;
Mamma sätt på den igen så dansar vi!
Vilhelm kommer ner och vi hoppar runt till Din tid kommer – Otto Knows Remix tills köket känns som Ullevi. Jag tittar ut i vardagsrummen igen och njuter av Krickelins färg Dimblå och tänker på Himmel Blå Himmel Blå av Håkan.
Njut av er söndag nu!
Kram